Sarek, juli 1997 - Materfarenheter - Hungrig?
Föregående sida Innehåll Nästa sida

 

På kartan till vänster ser vi våra luncher och middagar. Hur var det att äta den här maten?

Föregående sida Nästa sida

Hur mådde vi?

Hur kändes det att leva på så pass lite mat och ändå jobba stenhårt? Jag var lite orolig för att vara vrålhungrig jämt men det var faktiskt inte så illa. Äter jag en rejäl frukost så är jag hungrig runt klockan 11. När vi vandrade så blev jag inte hungrig i förtid utan när det var lagom att ta rast. Då hade jag inte varit hungrig för länge. Ett sätt att hålla hungerkänslorna borta är att dricka mycket av det härliga fjällvattnet. Det som inte har druckit 4-gradigt fjällvatten vet inte vad han talar om, speciellt inte när det är varmt och man har jobbat hårt.

När man är ute i fält så smakar allt bra. Största kicken var ris med pastasås. Det var gott. Att pulversås kan vara så god. Det trodde jag inte. Frukosten är inte dum den heller, trots att den var så enkel. Havregrynsgröt med god hallonsylt tillsammans med mjölkersättning (fjällvatten) fungerar på morgonen. Vatten och gröt låter inte så skoj men det fungerar.

Ris och pasta är jättegott ute i fält. Fördelen med riset och pastan är att de innehåller inget vatten som man behöver bära med sig.

Tungt arbete

Visst var det tungt de första dagarna men kroppen vänjer sig vid den extra belastningen. Både muskelstyrka och kondition hinner förbättras under tiden man vandrar men att vara någorlunda "fit" före vandringen är bra, snudd på nödvändigt. Det är inte kul att vara totalt slut med det samma när de andra i gänget går vidare med lätta steg.

Bantingskur

Jag gick ner ungefär ett kilo om dagen under den här vandringen trots att jag lassade in käk. Jag har några överkilon (väger 95 bör väga 85 kg) så mig passade det bra att gå ner lite i vikt. Det kändes inte som någon plågsam bantning.

Föregående sida Innehåll Nästa sida

personer har tittat på den här sidan sedan 99-06-13.